En incestmorsas bekännelse del 7

När du läser det här har det gått åtminstone 7 år. Är det allt tänker jag. Var det bara sju år sedan jag tog mitt barn på armen och gick ut bakvägen?   Det känns som en evighet sedan. Och som igår.   När skall jag gå vidare? Det har ju bara börjat. Jag borde...

En incestmorsas bekännelse del 6

Vissa dagar är bra. Riktigt bra. Tur är väl det så att man orkar med de dåliga.   Ja. Incest är väldigt centralt i mitt liv. Fortfarande. Jag inser det. Mer nu än tidigare.   Sexuella övergrepp på barn påverkar alla inblandade, liksom alla i vår närhet. På...

En incestmorsas bekännelse del 5

Det har gått år. Tiden läker sår. Ärren bleknar. Tjock hud skyddar, men kapslar in det som skulle behöva komma ut.   Tröstar mig med att Han helt tog avstånd från mig som kvinna alltsedan jag blev gravid.   Förtränger att jag strax innan flytten från...

En incestmorsas bekännelse del 4

Förlåtelse, en handling. En konstant pågående process. Ett förhållningssätt. Ett val.   Jag väljer att inta ett förlåtande förhållningssätt. Varje dag. Ett aktivt val.   Jag väljer att förlåta det yttersta sveket. Den djupaste kränkningen.   Jag hade...

Pin It on Pinterest