När en utredning läggs ner, när den inte leder till ett åtal, ingen fällande dom, vård eller straff…
…lämnas förövaren, offret och deras anhöriga i ovisshet. Vad händer nu? Hur går vi vidare?
Det är destruktivt och hämmande för alla berörda.
Att bli dömd, att sona sitt brott, är ett erkännande från samhället av övergreppen.
Det har hänt. Vi tar ställning inför oss själva och varandra. Vi gör upp.
En gång för alla.
En möjlighet till läkning.
En ritual för att kunna lägga tragedin bakom oss.
För att därefter gå vidare.
Tillsammans.
Sida vid sida.
Eller var för sig.
Livet har lärt mig att aldrig säga aldrig.
Att våga vänta in möjligheterna.
Jag väljer att tro på mirakel.
Det blir bäst så.
Senaste kommentarer